Ganska konstigt.

Sedan måste det påpekas att ”läser regelbundet” betyder ”fem dagar i veckan” i SOM:s undersökning. Min bild är att många inte läser dagstidningar varje dag, men kanske 3-5 dagar i veckan. Kanske detta behov / denna vana kan vara värd att räkna med?

Håller hur som helst med dig om att det är hög tid att göra … saker. Som vanligt är frågan vad.

Någonstans funderar jag kring ifall denna journalistiska innovation inte måste ske utanför tidningshusen, som så ofta är fallet när en disruptiv teknik gör entre. Detta behöver ju inte på något sätt betyda att tidningshusen av idag har spelat ut sin roll, se t.ex. på hur skivbolagen skaffat sig starka positioner i Spotify och hur Murdoch köpte MySpace.

Ser fram emot artikeln på SSBD!

Det vi gör är att lägga för LITE energi på att tänka på nya lösningar. Så, Lidbom målar upp en bild av att vi offrar kvaliteten på en fungerande produkt för att lägga alla ägg i en ”teknikkorg”. Så talar bara den som:

1. Inte riktigt har koll på hur det fungerar
2. Har någon form av egenintresse i att skapa ett sådant dilemma
3. Bara vill skapa debatt

Vilket av ovanstående som är fallet här vet jag inte.

Det du säger i övrigt är självklart – och något vi har levt med i många år. Vad det handlar om är att göra mer. I dag kommer jag att publicera ett inlägg på Same Same But Different som talar om just vår felaktiga tolkning av vad som har skett så här långt inom mediernas satsning på nätet.

I mina ögon hänger det på hur man tolkar internet som disruptiv kraft, vad tar egentligen ett tidningshus med sig och vad måste man skapa nytt?

Visst finns det många likheter mellan nyhetsförmedling på internet och den på papper, men internet är ju mer än bara en ny distributionskanal. Lite som Apple överraskade mobiltillverkarna genom att komma inseglande från datorsidan med ett nytt synsätt på vad som är en mobil kan vi nog snart vänta oss rena internetföretag som seglar in med helt nya perspektiv på nyhetsförmedling (en liten försmak har vi fått med Google News och diverse bloggnätverk i USA).

När internetkompetensen väger tyngre än den journalistiska blir det ju inte längre lika självklart att det är tidningarna som kommer leda denna utveckling och det är ju här någonstans dilemmat ligger, måste man kanske släppa det man har och börja söka nya kompetenser för att kunna tjäna pengar på internet?

Men som sagt, jag tror att det i grunden beror på hur man uppfattar internet som disruptiv kraft, hur mycket ny distributionskanal det är ställt mot hur omdanande det är för hela det journalistiska yrket.

Det som gör mig förbaskad är att man tror att de här sakerna tar ut varandra – respekt för den befintliga affären och satsning på nästa generation. Det är det falska dilemmat som emellanåt skapas av medierevisionisterna.

Tack för kommentar.

Ingen tvekan om att saker är i rullning, men samtidigt finns det fortfarande en affär att göra i att förädla den befintliga produkten (som SvD verkat fokusera på i sin senaste omdaning http://blogg.svd.se/redaktionschefsbloggen?id=1...).

Tack för grym sammanställning av statistik!