På nätet så finns det så mycket att göra utöver att klicka vidare från artikeln till andra källor och tillgodogöra sig mer kunskap. Givetvis är det bra om artikeln i sig också pekar vidare, men framför allt är det viktigt att tillhandahålla verktygen så att läsaren kan göra vad han/hon vill göra med innehållet i texten. Bokmärka, dela ut, blogga om, posta på forum, diskutera osv.

Litet sidospår: Något jag är förvånad över är att fler tidningar inte gör fler artiklar om kommentarerna efter en artikel. Om man publicerar en nyhet och sedan väntar 7-8 tim för att sedan göra en uppföljningsartikel med klatschig rubrik (”Läsarna: Släpp sargen, Guillou”) så får man alla att känna sig delaktiga och massor av extraklick på samma nyhet. Det borde vara grundkurs 1 när året skrivs 2009 men greppet plockas mest fram när det är spektakulära nyheter i cykeln, typ förbundskapten i fotboll etc. Det är såklart bara ett av många sätt att göra den ursprungliga texten till en startpunkt snarare än slutgiltig produkt, men det är ett ganska enkelt steg 1 även för den som inte orkar tänka längre.

Jag är dock lite tveksam till hur merparten av internetanvändarna skulle agera i en sådan miljö, hur många är det egentligen som verkligen surfar på internet, gentemot de som beger sig till en handfull destinationssiter? Och är detta ett tecken på internet-omognad, eller helt enkelt ett etablerat användarmönster?

Tror definitivt på strategin att vara ett öppet system och en startpunkt för nyhetstidningar, men är inte lika säker på facktidningar. Är du otroligt nischad har du faktiskt möjlighet att vara relativt heltäckande inom ditt område och istället för att vara en startpunkt kan du vara målet på någons informationsjakt.

Frågan blir ju även vilka som kommer värderas högst i framtiden, de som skapar innehåll, de som aggregerar utvalda bitar av det (redakörer, även algoritmiska) eller de som skapar kontext till befintligt innehåll.

Tack för tankeväckande som vanligt!