Att jämföra tidningar och bloggar och hitta den enas eller andras företräden baserade på vad som publiceras är populärt. Och fel. Tillåt mig att utveckla lite varför jämförelsen alltid haltar.

I en mycket populär och välskriven bloggpost med rubriken ”Bloggar är inte små tidningar” redogör Magnus Bråth för skillnader mellan bloggar och tidningar. Till de förras fördel förstås, då Magnus själv är aktiv bloggare. Jag håller med i väldigt mycket av vad han skriver. Men det spelar egentligen ingen roll – för hela texten bygger på, som så många liknande texter gör, en ganska begränsad analys av vad som utgör tidning eller blogg.

Jag börjar med att kasta ut en annan fråga: Varför åker du tåg? Oroen sig icke, det här kommer inte på provet men vi kommer att försöka svara på det här senare.

Bråth skriver:

”Jag skriver ju för att det intresserar mig, jag har samma ingångsvärde som mina besökare, vi är lika. Därför har jag en närmare relation med mina läsare än vad DN har, DN vet ju inte ens vad de som kommenterar heter eller var de bloggar, jobbar eller twittrar.”

Han skriver också:

” I en blogg står sånt som intresserar någon. Någon har satt sig ner och skrivit sånt som denne är intresserad av.”

Och:

”Skillnaden sitter i att journalisten måste skriva något och är tacksam för din hjälp för han är lat. Bloggaren, däremot, hon är inte lat, hon skriver ju av en annan anledning. Varje gång hon skriver en post gör hon det för att hon vill. Hennes liv blir inte enklare för att det kommer en väl förpackad pressrelease.”

Märker ni ett mönster här? Om inte så ska jag avslöja vad det är – det står väldigt mycket om att skriva. Men här kommer läxan – en tidning handlar inte alls om att skriva. Tidningens uppgift i samhället är inte att publicera texter, bilder eller informationsgrafik. Nej, tidningens existensberättigande är ett helt annat – eller helt andra. Tidningens uppgift är att ge människor relevant information för att klara av sina liv.  Låter minst sagt högtravande, inte sant? Men faktum är att det är så. Att läsa en tidning är ett lågnivåsvar på högnivåbehovet ”att ha koll/skaffa sig kontroll”. Det är också därför tidningar inte konkurrerar med andra skrivna medieformer – utan med radio och tv och vadhelst annat du kan hitta på. Man konkurrerar inte på verktygsnivå – man konkurrerar på effektnivå. Vad är den produkt som för varje konsument fungerar bäst för att uppfylla ett visst behov.

När en tidningsutgivning fungerar som den ska ger den de flesta läsare (du väljer ju själv om du är läsare eller inte) tillräcklig koll på vad som är viktigt för att man inte ska gå ut i vardagen och känna att man inte har koll.

Tidningen är dessutom en del av en socialisationen i samhället, den hjälper läsare att förstå normer och skeenden i den närmiljö vi lever i. Gör tidningen det alltid bra? Inte alls – men den försöker.

Tidningen visar också på fler aspekter av närmiljön än en – förutom tidningens alla avdelningar finns också hela annonsnärvaron, som också den ger tips och riktning för tillvaron.

Vad gör du själv?

Återigen – säkerligen kan du tycka att det här är banalt och ytligt. Men tänk efter själv – vad gör du för att få koll eller skaffa kontroll? Även du använder säkert väldigt strukturerade lågnivåsvar för detta. Ett exempel är kanske din lista i GReader, som ger dig överblick över vad dina favoritkällor talar om just nu, eller kanske dina vänner på Twitter – det är också urvalsmekanismer, hjälpmedel för att ge dig koll och kontroll. I det första fallet ett tekniskt sådant, i det andra ett nätverksdito. Men sanningen är den att de inte heller handlar om vad som skrivs – utan hur urvalet sker.

De flesta människor har vare sig tid eller kunskap om hur man skapar ett mer högkvalitativt alternativ till det urval som finns i de breda medierna – och de allra flesta är heller inte speciellt intresserade av att vara sina egna redaktörer. Jag vet att det här är en myt som odlas med viss frenesi av medietyckare – men i själva verket brukar man, när man åhör fokusgrupper och djupintervjuer med mediekonsumenter, förvånas över hur gärna de emottar en färdig förpackning med ett tydligt urval gjort av någon annan.

Kan tidningen innehålla bättre texter? Tveklöst. Kan tidningen använda sig av bättre skribenter? Absolut. Men handlar tidningen om texter? Nej. Den handlar om att ge läsarna en så bra överblick som möjligt. Jag brukar säga följande: Det är bättre att slänga bort en oläst tidning av rätt anledning än att läsa en tidning av fel skäl. Jag menar följande – ibland finns det inget i tidningen för mig, men så länge jag kan bedöma det utifrån vad som presenteras på en förstasida så är det helt okej att bara kasta den. Det är lite som med träning – ibland tar det emot och känns meningslöst, men det finns en stor poäng i repetitionen. Och det finns ett värde i att tidningen kommer, med alla sina avdelningar och alla sina ”lata” texter på ett visst klockslag varje dag.

Det logiska felslutet – en historielöshet?

Så, jag håller med Magnus Bråth om att bloggar inte är små tidningar. Men att sedan leda i svagt bevis att många bloggar är bättre för att de har djupare detaljering och specialisering är lite som att kritisera Buddha för att vara en dålig katolik. Bloggar och tidningar finns av helt olika skäl – att de sedan använder samma verktyg är en annan sak. Men förstår man inte varför tidningar finns, vad de betyder och hur de kommer till så är man en ganska dålig recensent av dem.

Vi tar frågan igen – varför åker du tåg? Är det för att komma fram till resans mål eller för att du gillar dunket i skinkorna? De flesta skulle säga att det handlar om att komma fram – och man kan välja mellan att cykla, gå, flyga, åka buss eller bil. Så fungerar en tidning – den svarar upp mot ett behov på en högre nivå. Är du ute efter järn möter järn, tågvärdar och dunket mot rälsen – då är tåget ditt enda val.

Så, ska vi ha en vettig dialog om bloggar kontra tidningar så bör även den här aspekten finnas med. Vad är de bakomliggande orsakerna till att det som publiceras publiceras? Man kan bli hur Shirky-hög som helst på att påpeka att det kreeras bättre texter av bloggare varje dag än vad det görs av professionella reportrar, eller tas bättre bilder av amatörer än av professionella fotografer. För så är det – men det skrivs inte bättre texter eller tas bättre bilder på just det ämnet som är moget för publicering av amatörer. Skicklighet och professionalism är två skilda saker – förhoppningsvis har proffset ett stort mått av skicklighet och visst vore det fint om den skicklige kan bli proffs. Men de behöver inte vara sammankopplade. Och att agera på uppdrag är inte samma sak som att agera på sin övertygelse eller passion – men utan uppdrag skulle vi förmodligen inte ha rena gator eller bröd i butikerna heller.

Kritisera gärna tidningar och andra medier – men gör det också med respekt för hur skälen bakom att de ser ut som de gör är formulerade.

Tagged as: blogg, mediekritik, tidning