1. Mediestudier – Seminarium med Anders Mildner ”Vem är journalist – och varför?”

   - (Det här blir långt). Jag var alltså med på det här seminariet på JMK igår – och förväntades ha åsikter om journalistrollens förändring, åsikter som förstås har sin klangbotten i det vi vet om den ekonomiska verklighet som omgärdar journalistiken och den självbild som finns inom journalistiken. Anders Mildners text – som tyvärr inte finns online – är ett försök att hitta uppkomsten till självbilden och åtminstone ett stillsamt försök till att prata om vad framtiden, nej nutiden, innebär för journalistrollen.

   Själv är jag naiv – och tror att diskussionen som inte bara förs utan förs till oss som jobbar med mediernas fortlevnad också når innanför akademiens och organisationernas väggar. Men det ska visa sig att jag har fel, gruvligt fel. Här är några takeaways som jag inte trodde att man skulle behöva prata om, eftersom de är självklarheter. Men som sagt, det visar sig att jag har gruvligt fel.

   För det första handlar det om en, inte kuriös utan genomgripande, förändring av sändar-mottagarperspektivet. Man kan raljera sig blå om att det mesta i kommentarsfält på tabloidsajter är idiotiskt dravel och att människor på Facebook och Twitter snackar om tårtor och god pasta. Det är inte frågan här – utan frågan är tudelad: Hur mycket mer har ”vi” blivit som ”dem” – genom att skicka ut material direkt när det händer och låta verifikation och kontroll (dygder, mina vänner!) ta över allt mer av utrymmet? Och det andra är: Hur mycket mer har ”de” blivit som ”vi” – genom att erbjuda djupa insikter, välarbetat innehåll och alterntiva sätt att faktiskt skapa sig en verifierad bild? Det är nästan bedrägligt – att som Journalistens chefredaktör Helena Giertta hela tiden behäfta en så djup revolution inom tillgängliggörande av information med vad som händer i Aftonbladets kommentarsfält, där ingen på riktigt bjuder in till dialog eller deltagande. Det är som att avfärda Röda Korsets insamlingar med att man är irriterad över att ens barn tjatar om att få lördagsgodis.

   För det andra så är journalistiken förenad vid höften med medieaffären. Och förstår man inte det, på akademien eller inom förbundet, då har man en bitter dos medicin kvar att ta. I dagsläget försvinner journalistikens faktureringsgrund gentemot medborgarna i en makalös fart och jag blir beklämd intill ilskans gräns av att höra JMK-professorn Sigurd Allern prata om att det 2009 var tillväxt på papperstidningar i Asien. Vad fan ska en JMK-student göra med den informationen? Lära sig kinesiska och flytta till Shanghai, månne? Den här typen av verklighetsflykt, som applåderas av de institutionella och förfinansierade låtsasmediemänniskorna på SJF och JMK, tjänar bara till att ge studenterna en helt felaktig bild av den värld de sätts ut i. En student på JMK angav skälen, mycket korrekt, till att vilja genomgå utbildningen för att bli journalist till att ”få rätt verktyg för att kritiskt granska”. Hon har så jävla rätt – synd bara att de som säljer henne verktygen kommer att erbjuda en spade när hon behöver ett mikroskop.

   För det tredje – den okunskap om begrepp som nätverkseffekt och digital utveckling som råder i Åsa-Nisseland är sorglig. Det känns säkert alldeles utmärkt att på ett trevligt förbundsmingel hänvisa till att ”ja, men person A har ju ändå bara 2400 följare på Twitter, det är inte mycket”. Nej, men Person A känner Person B – som också har 3000 följare. Och så vidare. Att journalister inte kan räkna är en skön gammal sanning – det finns få anledningar att ändra på den bilden nu.

   För det fjärde – insikten om att det finns, för framtidens journalister (inte framtidens journalistik), en utbildande instans som kvarhåller sig i ”begära ut offentliga handlingar”-världen är lite skräckinjagande. Är det verkligen så att de på riktigt tror att dumheten inte blir smartare? Att de som har något att dölja gömmer det under hallmattan ytterligare en gång? Det är dags att vakna till följande – vi måste bli lika bra som de vi ska granska för att lyckas fylla den kostym vi tycker att vi ska ha, som den som granskar makten och rättar till det som rättas ska. Och vägen dit är inte att utbilda ytterligare en generation poliskollare och diarie-snokare, det måste till en gigantisk omvälvning av kompetensbilden inom journalistiken. Och jag pratar inte om fler multijournalister, för även om du kan såväl måla som snickra och dra el så är du fortfarande vare sig byggnadsingenjör eller arkitekt.

   För det femte – läsar- tittar- och lyssnarförakt är samma som att förakta sig själv. Innan de digitala medierna kunde inte läsarna välja vad de ville ha, de fick ”kvaliteten” med ”skiten”, medicinen i en tallrik glass så att säga. Det här har under historien lett till en fullständigt falsk självbild av vad det är som flyttar vara – säljer tidningar alltså. Men det har känts bra i själen och lilla hjärtat att tro att tidningen inte säljs av tv-tablåer och skvaller utan av gammal hederlig manlig (jo, manlig) jävlar-anamma-journalistik med bred bringa och svettigt patos. Nätet har förändrat det här i grunden – nu är det bara glass, hela tiden. Och om man blir journalist för sin egen skull, då kommer livet att bli förjävla jobbigt. Och om man blir journalist för att man tror på vad JMK säger, då kommer livet att bli förjävla jobbigt. Jag sa följande på seminariet igår – att hänga upp sig på en traditionell definition av kvalitetsbegreppet är moraliskt klokt men kommersiellt livsfarligt. Så är det – och i enlighet med punkt två här ovan, utan pengar ingen journalistik.

   Nej, de här klippen ska vara korta. Ledsen för den här drapan. Men att de institutionella krafterna tror att hemligheten fortfarande står att finna genom att titta bakom en sten och att man kan hitta den genom att ströva runt i skogen är sorgligt. Det är som att hita guld med vaskpanna. Hör nu detta – hemligheten är ingjuten i stenen, och vi behöver en geolog, en bergsborrare och en förädlingsanläggning. Så sluta utbilda skogsmullar och börja bli som gruvindustrin.

2. Congratulations, Demand Media. You’re Still Pretty Dumb. – Jeff Bercovici – Mixed Media – Forbes

   - Låt mig bara ringa in till Jeff Bercovici och se om han har något att säga om Demand Media, nu när de har börsintroducerats, han brukar ju uttala sig lite diplomatiskt om dem:
   ”This is as good a time as any to point out that much of the content Demand churns out is still profoundly, absurdly stupid.”
   Ok, tack Jeff – och tack för exemplen i artikeln.

3. Apple’s iPad Revolution, One Year Later [INFOGRAPHIC]

   - Som vanligt mycket om iPad i dag. Men vi firar också ett år sedan introduktionen. Ta en liten titt på den här ”infografiken” för lite skön verklighetsbild av vad som har hänt under året.

4. Mobile App Revenue Will Top $15B in 2014, Say Analysts | News & Opinion | PCMag.com

   - Gartner säger att intäkter från mobilappar kommer att vara $15 miljarder 2014. Och att annonsintäkter från mobilappar kommer vara i runda slängar fem av dessa 15 miljarder. I år kommer det att vara $700-800 miljoner. Det är en hygglig tillväxt. Och märk väl – det är alltså app-annonsering, inte inräknat mobil webannonsering.

5. Ongo Aggregates and ‘Undesigns’ — for a Price | Epicenter | Wired.com

   - Wired tycker till om Ongo-satsningen – och när jag har fått mer tid att förstå vad det är de gör så är jag benägen att hålla med. Men, och det här är ju baksidan av det här, det kan ju vara så att en del större tidningar kommer att försöka strypa tillgång till material från andra liknande tjänster. Jag vet inte exakt hur de skulle göra det – men risken finns. Nåväl, så här säger Wired:
   ”Not to put too fine a point on it, but the model seems doomed. Newspapers aren’t making enough digital money, because there are limitless alternate sources for news — including publications and services which re-tell their stories — not because their web sites are ugly (though most are).”

6. Music Week – Music Week – Music business magazine – Digital payments: the next generation

   - Vi kan väl bara konkludera följande. När man väl har fått smak på vad flödet av pengar kan göra för ens bottom line är det svårt att inte försöka produktutveckla, vare sig det är in-app eller out-of-device man går för. Smarta företag, vara det Visa, MC eller Amex, borde ”certifiera” de här NFC-möjligheterna illa kvickt.

7. From Newsweek to Nomad: Media Banker Launches iPad ‘Weeklies’ Platform | Epicenter | Wired.com

   - Nomad Publications är ett mosägelsfullt företag inom iPad-publicering. Det låter som att de tänker så rätt och gör helt rätt – enkla publiceringsmetoder, bra lösningar för betalning och periodicitet. Problemet är bara att deras plattform ser skit ut – och de tidningar som finns där är skit. Seriöst – i den branschen kan man inte lura läsarna.

Tagged as: artiklar, korta kommentarer, länkar