Korta klipp ”Kommunchef Edition” – 11 Februari 2011

I dag är klippen lite speciella, och de handlar om samma sak. Nämligen kommunchefen i Katrineholm, Mattias Jansson, och en lokaltidning i totalt pressetiskt kaos – Katrineholmskuriren. Den här hanteringen kommer det att kunna skrivas uppsatser på JH om – även om där lär väl vinkeln bli att Jansson spelar maktspel mot en stackars reporter ”på väg till ett jävla grävseminarium med en Kånken på ryggen”.

Den totala omdömeskollaps som Katrineholmskuriren har drabbats av är anmärkningsvärd och sorglig. Läs mina kommentarer här nedan i ungefärligen omvänd ordning. Eller vad fan, läs dem som ni vill. Ni är förmodligen klokare personer än jag.

  1. Båda sidor måste synas (kommunchefgate) | Bisonblog

    - Fredrik Wass är klok i sitt inlägg om kommunchefen Jansson:

    ”Ovanstående fakta gör det svårt för mig att förstå hur Katrineholms-kurirens reporter resonerar. För jag vill verkligen att Mattias Jansson ska granskas. Jag vill att hans motiv och argument synas i sömmarna, och att kommunens investeringar synliggörs. Men jag vill inte att det görs av någon som redan från början bestämt hur storyn ska bli.”

    För det är den här obehagliga sanningen som Jansson drog förlåten från när han la ut frågorna på sin blogg. Det fanns liksom inte ens möjlighet för honom att kunna svara på de frågor han fick utan att spela en förutbestämd vinkel i händerna.

  2. Offentlighetsprincipen, journalistrollen och härskartekniker « Same Same But Different

    - Det blir i stort sett bara det om #journalistroll och Katrineholm i dag. Här är Sofia Mirjamsdotter mycket klok. Och jag citerar lite:

    ”Givet att Katrineholms-Kuriren känner sig kränkta eller förminskade av den uppmärksamhet som Mattias Janssons bloggposter fått, tycks de reagera med ryggmärgen och känslan istället för att andas djupt och tänka igenom sin egen roll. Och resultatet blir att de målar in sig själva ännu mer i ett hörn, gör dubbelfel istället för att försöka reparera skadan från det första mejlet som trots insinuationer och en mindre trevlig ton ändå innehöll en del relevanta frågor.”

    Och det här:

    ”Jag misstänker att hennes (Helena Gierttas, min anmärkning)upprördhet över Anders Mildners framtidstankar bottnar i samma rädsla som den vi åser från Katrineholms-Kurirens medarbetare. Nämligen rädsla för att förlora makt, inflytande och rätten att diktera agendan för den offentliga diskussionen. När varje journalists strävan kanske egentligen borde vara att göra sig själv överflödig?”

    Det ekar ju rätt mycket av samma syn på saken som jag hade när jag bland i JMK-debatten sa att ”journalistiken är fånge i sin egen framgång”, för vi har faktiskt lyckats med att driva makthavare till ett mer öppet och ärligt leverne, vi har visat att vi kan gräva fram skit och vi har med detta tvingat fram ett styrande samhällsskikt vars möjligheter till korruption åtminstone har minskat. Samhället är inte sämre nu – det är bättre nu. Men journalistiken är fan ta mig sämre.

  3. En härskare väcker misstankar – Ledare – kkuriren.se

    - OK, mer om KK-soppan nedan. Men det här är ju en fullständig pressetisk kollaps hos Katrineholms-kuriren. Vad i hela helvete håller de på med? Tala om blinda fläckar – för det första är det som står i den här ledaren kvalificerat skitsnack, falska dilemman staplas på falska dilemman. För det andra är det varje medborgares rätt till att åtnjuta samma lagrum som tidningen som man uppenbarligen inte vill veta av. Tala om härskarteknik.

    Man behäftar dessutom Jansson med vad som kommentatorer pratar om. Vilken sörja. Men det nästan mest sorgliga är följande formulering: ”under pågående granskning”, som att det har någon form av saklig innebörd. Hej, höga häst och elfenbenstorn, fakta i målet är att ni har skickat respektlösa och insinuanta frågor till en individ, som inte lyder under någon speciell ”pressjuridiktion”. Jansson vände sig till sitt nätverk av vänner – att han sedan gör det på nätet får tidningen bara tugga i sig.

    Men det svider verkligen över allt när man inser att man inte har ensamrätt på att publicera, eller hur?

    Och med alla dessa järtecken om nutidens medievärld så är det ändå en sak som framstår som mest anmärkningsvärd – nämligen det otroligt dåliga omdöme som Katrineholmskuriren visar upp. Och dåligt omdöme – det är ett karaktärsdrag det, svårt att bli av med.

    Sorgligt att se hur fasaden fullständigt krackelerar. Men i ekokammaren på redaktionen kommer det här snedsteget förstås aldrig ifrågasättas. Jag kan bara innerligt hoppas att det finns någon på den där redaktionen som åtminstone har vett att skämmas.

  4. Frågorna till kommunchefen orsakade storm i bloggosfären – Katrineholm – kkuriren.se

    - Nu kliver Katrineholms-Kuriren över en gräns som är svår att kliva tillbaka över. Redan från början märktes ett tydligt ”sätta dit den jäveln”-uppsåt i KKs frågor till kommunchefen Mattias Jansson, frågor som denne la ut på sin blogg – i ärlighetens namn utan att be om hjälp. Han konstaterade blott att det här var vad som hade skickats till honom. Att många människor med anknytning till sociala medier sedan reagerade och i många fall överreagerade var både förståeligt och lite roande.

    Och så kommer den här enormt märkliga artikeln på KKs hemsida – där tidningen (för så måste det ju tolkas eftersom artikeln inte har någon byline) går i dyngsprättarpolemik med Jansson. Och här händer något som både är anmärkningsvärt och i sammanhanget väldigt viktigt. För vi har pratat de senaste veckorna om #journalistroll och hur den förändras. Så, krasch bang, så får vi ett levande exempel på EXAKT vad som händer i en förändrad medievärld.

    För det första såg vi ju bristande kunskap om enkla reporterfärdigheter i och med att reportern, ännu icke namngiven, skickade sina insinuanta frågor skriftligen. Till en tjänsteman i kommunen, dessutom, så att de blir offentliga handlingar, misstänker jag. Så, tips till reportern igen – ring upp, för fasen. Det där var svinfegt och i sammanhanget väldigt dumt. Men det är ju absolut inte det viktiga här. Utan de viktiga sakerna är följande:

    1. Det här är ett exempel på den totala revolutionen inom distribution. Uppenbarligen tycker KK att det som kommunchefen Jansson har gjort på sin blogg är så hotande mot det egna historieberättarmonopolet även lokalt att man gör ett fullständigt faux pas med det som är punkten 2.

    2. Ska man på något sätt kunna hävda att man är mer objektiv och ligger närmare någon form av sanning eller korrekthet kan man inte börja föra den här sortens polemik på nyhetsplats. Det här är ett journalistiskt lågvattenmärke. Vad är det alltså som händer? Tidningen väljer att, återigen på nyhetsplats, försöka göra en slät figur av kommunchefen för att på något sätt motivera sin egen helt subjektivt drivna uppdragsjournalistik. Och det här med att en politiker i kommunen får stå som något sanningsvittne för Janssons bristande moral – som ska leda till att den här Frondelius inte vågar skicka något till Jansson i framtiden – är ju befängt. Även e-post ska vara föremål för diarieföring, fast man kan alltid hävda arbetsmaterial, visst. Men det här är bedrövligt hanterat och KK säljer fullständigt ut sin trovärdighet genom att gå i polemik med Jansson.

    Så, skulle Jansson ha lagt ut frågorna? Det tycker jag – fast jag tycker att han också skulle ha lagt ut sina svar direkt för att verkligen kunna hävda transparens. Men det är en intressant position att ta, den här med fullständig redovisning. Den fungerar ju som en sköld mot granskning. Men å andra sidan kräver den att man verkligen är transparent.

    Men det jag mest tar med mig från den här soppan är att KK så tydligt känner sig hotade av en enskild bloggare. It’s the best of times…no?

  5. Journalistik i demokratins och öppenhetens namn…

    Joakim Jardenberg chockbloggar om frågan. Helt korrekt:
    ”Jag är helt stum av häpnad. Chockad. Har ni någonsin sett något liknande? I mitt engagemang för ”makten och öppenheten” trodde jag att det var myndigheterna som var de stora bovarna, och såg den fria pressen som våra vänner och allierade. Men med vänner som kkuriren behöver demokratin och öppenheten inga fiender.”