1. Aftonbladet.se, 06:27, 28/2 2011 – allt som är fel med modern nyhetsrapportering

   - Resten av den här dagens klipp kommer handla om Frigyes-frågan. Men låt mig ta en stund av era liv och återknyta till ett av mina favoritämnen, nämligen ”tidningens” fullständiga upplösning i ett liveträsk. (Och märk väl att jag skiter i tidningen – det jag vill ha är nyttan när jag läser något.) Det här är Aftonbladet.se:s ”Oscargalan 2011″-block klockan 06.27 i morse. Galan är alltså över och priserna är utdelade, vinnarna har fått sitt. Berätta för mig var jag kan läsa om vilka som vann? Nej, jag förväntas i stället vara intresserad av metan kring saken i sig (Well, Immanuel Kant was a real piss-ant…) – och förväntas också tydligen redan ha full koll på grejerna.

   Seriöst, Aftonbladet – en enda liten puff om ”Alla vinnarna”, hade det kostat så jävla mycket. Man kan låtsas som att det är en detaljfråga – men i fler och fler fall så är det själva metarapporteringen som tar över och tar nästan all plats. Och då kan man ju förstås tänka sig att det har att göra enkom med en anpassning till ”vad läsarna vill ha” – ni, vet LIVSLÖGNEN.

   Men det finns mer cyniska skäl till den här metarapporteringen än så. Att lägga upp ett par live-komponenter och låta redaktionens villigaste vikarie sitta och rewritea tweets och bulletiner gör att man stjäl första platsen i kön – och eftersom nätets affärsmodell belönar varje spelare helt proportionerligt till platsen i kön och antalet sidvisningar så är det här svinbillig eld till brasan. Det finns väldigt få tecken på att det här är något som kommer att bli väldigt annorlunda väldigt snart – och om man på en redaktion sitter och funderar över varför de mest avancerade läsarna vänder sig till sina personliga filter och urvalsmekanismer i stället för ”det redaktionella tilltalet” så behöver man inte titta längre än så här. Det är alltså klart lättare för mig att ställa en fråga rakt ut på Twitter om vilka som vann – än att hitta det på en sajt som avställer mer än en skärm för att snacka om Oscarsgalan.

   Jag vet inte var det exakta felet just i dag ligger – kanske hos en trött och allmänt dålig redaktör, kanske i tekniken. Men minst lika ofta i de framgångsnycklar som alla nyhetsredaktioner jobbar för och mot. Det här, vänner, är inte en detaljfråga – det är själva kärnfrågan i varför det är på väg åt helvete. För ju mer vi premierar oss själva för framgång i den här grenen, desto svårare får vi att argumentera för att vi någonsin ska nå några intäkter. För tjugo år sedan var en dagstidning det överlägset bästa hopkoket av nyheter, analys och bra att veta-saker. I dag jämför vi – även de som blåser syre på pappersbrasan och önskar livet ur mediebranschen – nätet med just ”tidningen för 20 år sedan” och säger ”nätmedier är överlägsna”. Må så vara – men de är sjukt underlägsna en massa nya saker som vi inte visste fanns. Och fortsätter man att jämföra sig med sin forntid är risken stor att man som bäst når fram till igår. I dag och i morgon är out of fucking reach.

2. Ett kall för alla – Kultur – Konst Litteratur Kulturartiklar | Expressen

   - Vi börjar det här blocket med Frigyes-relaterade kommentarer med just den krönika som alltså blev utkastad ur Journalisten. Hur det här ansågs vara olämpligt övergår mitt förstånd, fullständigt. Låt oss i stället vila lite i ett utdrag av texten som är ren repetition för er som brukar läsa mig - och därför håller jag med lite extra:
   ”I den mån den uppluckrade journalistrollen är ett verkligt problem så gäller det Journalistförbundets framtida finanser, identitet och organisation. En sådan problematik finns verkligen, på sikt.
   Men den bredare, akuta och nu heta diskussionen om journalistrollen är i grunden egentligen ett uttryck för en välmotiverad oro för hur själva journalistiken ska finansieras. Och den gäller både traditionella, betalda journalister och bloggande privatpersoner. Var, när och hur journalistikens uppdrag än dyker upp, kräver det finansiering. Frågan om journalistikens (och journalisternas) försörjning är alltså en långt allvarligare och större fråga än den om journalistrollen. Den gratiskultur som växt fram – faktiskt både på papper och nät – har gjort det allt svårare att finansiera oberoende och allmännyttig samhällsbevakning med den gamla kombinationen av annonser och lösnummerköpare. Inom nationalekonomisk teori brukar sägas att de produkter som har en marginalkostnad (alltså en kostnad för varje extra producerad vara) som är noll – för dem kommer det långsiktiga priset också att obönhörligen röra sig ner mot noll. Det är i grunden vad som nu sker med journalistiken.”

3. Utkiksbloggen: Debatten om Norran, Journalisten och Katrineholms-Kuriren

   - Robert Rosén skriver om alla de pågående frågorna som ligger i närheten av #journalistroll – Katrineholm, Norran och Journalisten. Rosén har själv tunga meriter av tidningsledarskap, så det här är inte någon jävla nätnisse på tidskriftsförlag som sitter och gnäller. Och gnäller gör Robert inte heller – utan han går rätt sakligt igenom vad som pågår – och det behöver inte vara speciellt mycket svårare än att se det på följande sätt:
   ”Förtroendet är viktigt att vårda i publicistisk verksamhet. Gott omdöme och en väl utvecklad ansvarig hållning är nödvändiga egenskaper för publicister, särskilt för ansvariga utgivare.”
   Just det – och hur fasen lär man ut omdöme? Och vad är det? Jag skulle vilja säga att en stor del i att uppvisa ett gott omdöme handlar om att inte göra saker som är så tydligt i kontrast till vad de flesta har – efter en god portion kritisk insikt – kommit fram till är en hållbar verklighetsbild. Och det är väl i stora drag det som åtminstone Wistbacka och Giertta inte verkar förstå.

4. Och medievärlden skälvde lite igen | Port Freedom

   - Superintressant från Malin Nävelsö om Frigyes-debatten. Även hon vågar sig på analys och insikt i frågan. Att det finns ett maktperspektiv är självklart och i det fortfarande pågående Katrineholmsfallet så finns det en unken protektionism som gör sig gällande. En av mina favorituttryck är följande: De som sa att det var bättre förr var ofta det. Malin är inne på det – men även följande:
   ”Det handlar om något mycket större: nätet omformar i rask takt vårt samhälle och det ekonomiska ekosystemet. Om inte mediebranschen kan anpassa sig till människors förändrade behov och önskningar och hitta en nisch i det ekosystem som växer fram, då spelar det ingen roll hur bra vi gör det vi gör. Det var det Paul Frigyes dristade sig till att påpeka och jag gissar att det är det som svider så mycket att Helena Giertta agerar i full panik”

5. Ge inte upp – Journalistförbundet behövs mer än någonsin | Pierre Anderssons blogg

   - Pierre Andersson skriver ofta och klokt om den här frågan. Den här typen av sansade och lösningsinriktade röster behövs i en vildvuxen trädgård av vitriolosande kommentatorer – som undertecknad. Det här är förstås sant och bra:
   ”Det vi minst av allt behöver är dock ett SJF som klamrar sig fast vid en världsbild som håller på att förändras och försvinna. Och vi behöver inte en fackförbundstidning som stryper viktiga debatter.”

6. Tabloism 2.0 – Emanuel Karlsten om internet och medier – Expressen.se

   - Emanuel Karlsten skriver passionerat och irriterat om Frigyes-frågan. Fullständigt medhåll i hela linjen från mig. Och han bjuder dessutom på en pikant detalj som gör hela soppan om möjligt än kryddigare.
   ”Däremot ändrade hon sig när saken blev en nyhet och Expressen valde att publicera krönikan i sin helhet. Då kontaktade hon Frigyes och frågade om Journalisten fick publicera krönikan(!!!). Frigyes tackade nej.”

7. Journalisten.se | Felaktigheter i Frigyes debattartikel

   - Ni ser min kommentar till Paul Frigyes artikel nedan. Det här ska föreställa någon form av svarsmål från Helena Giertta. Och med sitt svar bekräftar hon precis det som kritiken handlar om, ohörsamheten, bristen på insikt och viljan att bevara saker precis som det varit. Låt mig plocka lite ut det här märkliga försvaret:
   ”Nästan alla traditionella medier, även Journalisten, finns och använder sig också av sociala medier, som Facebook, Youtube eller Twitter. Där våra läsare/tittare/lyssnare finns, där finns självklart även vi.”

   Ja, där finns ni – med en megafon i laminerad presslegsplast och hojtar ut era notiser från webben. Helena, som vi pratade om på #journalistroll-seminariet på JMK. Det handlar om ett fundamental revolution inom sändar/mottagar-perspektivet, inte om fler små mikrofoner att skrika i. Det handlar inte om ”finnas där” – det handlar om att leva där.

   ”I just det här fallet, vid just den här tidpunkten ansåg jag att Paul Frigyes text på webben skulle ha kunnat tolkats som om Journalisten hade ändrat uppfattning i sakfrågan. Eftersom han är anställd och en profilerad reporter. Om krönikan hade kommit från en fri krönikör eller som debattartikel hade det inte funnits några tveksamheter att publicera den. Paul Frigyes hade också kunnat skriva sin uppfattning på annan plats.”

   Nu ska vi se, nu ska vi tänka oss för lite grann här. Så, Journalisten har ”en uppfattning i sakfrågan” menar du? Som man bedriver hur genomgående då? Uppenbarligen långt in på nyhetsplats. Så, Helena Giertta – hur skulle din tidning skriva om en tidning som konsekvent valde att ha ”en uppfattning i sakfrågan” om, säg växthuseffekten och lät detta konsekvent utgöra såväl klangbotten som urvalskriterie för all rapportering. Igen, Helena, är det din uppgift att låta Journlisten ha ”en uppfattning i sakfrågan”. Och vad fan är sakfrågan? Du är ju en historierevisionist, för bövelen. Man behöver inte vara svartmålare för att se vad vi pratar om – läs lite statistik.

   Man blir bedrövad i så många dimensioner av sånt här. Hur man än vänder sig så har man uppenbarligen arslet bak – och huvudet uppkört i det.

8. Droppen som fick min bägare att rinna över « Same Same But Different

   - Sofia skriver så klokt om det här – och kanske är det så att Helena Giertta i sin outtömliga iver att förneka krisen i branschen faktiskt gick över en gräns som inte ens SJF kan överse med, nämligen en publicistisk sådan och inte bara en åsiktsmässig. Som jag skriver i inlägget nedan – just nu är jag glad över att inte ha hunnit gå ur förbundet, för det betyder att jag kan ha en röst gentemot förbundsstyrelsen i att kräva Gierttas avgång.

9. ”Utbredd röta på Journalisten” – DN.SE

   - Alltså, äcklet jag känner inför hur den här historien har spelat ut sig på Journalisten är oerhört. I mina ögon kan inte en person som Helena Giertta sitta kvar på sin post som chefredaktör för tidningen – hon agerar i rak motsats mot vad såväl SJF som journalistkåren behöver och det är djupt tragiskt att se. Det här är alltså en tidning som i de goda tiderna alltid skrev om någon stackars jävla lokalredaktör som hade fått minskad blyertspennebudget, så att man kände sig som ett jävla as för att man jobbade på en framgångsrik storstadsredaktion. Men nu, när det föreligger en reell och allvarlig kris för såväl journalistiken som för redaktionerna – då ska man låtsas som att kon inte alls är på isen, faran inte är på taket och det är happy days i branschen. Helena Giertta, hör följande: Det är inte din jävla uppgift att hitta på en alternativ verklighet. Din uppgift är att berätta historien som den är. Men du har lyckats med en enda sak. Jag tänker inte gå ur SJF än – även om blanketterna ligger här på skrivbordet. För kan jag använda den minsta av min medlemskraft till att övertyga förbundet om att du måste bli av med ditt jobb så ska jag göra det. Fy jävla fan, säger jag.

Tagged as: artiklar, korta kommentarer, länkar